Maria goes London
Ja, som min bättre (?!) hälf så ädelt meddelade att jag (Maria) stuckit till den gamla hemstaden Nyköping, i Sverige givetvis..De stämmer. Här är jag nämligen, förtvivlad och uttråkad.
Ni förstår, i en stad som den här, där de inte finns något att göra, där vi har endast 3 nattklubbar (o eftersom alla 3 stänger kl 2 så uppnår de inte rikigt äran att få heta nattklubb, de blir "kvällsklubb" istället) där affärerna stänger kl 18 och en biograf där filmerna anländer ca 5 mån efter att filmen kommit ut som hyrfilm, o så kallt att t.om. helvetet fryser till is, blir de lätt att tankarna vandrar dit dom aldrig gått o fantasierna skenar iväg upp i skyarna.
Det förklarar därför mina besök på Resia.
Ja känner mej väldigt instängd o uttråkad, men de kunde ni nog räkna ut redan när ni läste Nyköping på översta raden.
Förra lördagen gjorde jag dock ett ärligt försök att gå ut på den kvällsklubben där de va sagt att de skulle vara människor på iaf (vilket blir lite festligare då) men de eskalerade ganska snart i mitt hjärnsystem.
De var trevligt sällskap hela kvällen, ja hade bra tankar tills ja kom ut på självaste klubben...
50% av kvällen får man stå i kö till o bli insläppt (de e ju inte riktigt klokt!!)
Sen kommer utterligare en kö...garderoben, där man ägnar stor del av kvällen me.
Ytterligare en kö...toaletten, man blir kissnödig efter att få stått i kö så länge!
Sen är man redo...o då upptäcker man; för vad? jo- för schlagerbaren m tillhörande dansgolv!
Då tänkte ja såhär, vem vill vara där liksom? men jodå, 80% av birgers gäster va minsann där o skakade... ja trodde de skulle va dåligt o trisst musik ute här i nyköping, men VEM ordnade ett SCHLAGERGOLV?!
Så efter mkt om o men så tänkte ja göra de bästa av situationen, efter ytterligare en lång kö i baren fick ja äntligen min whiskey...som sveptes ner fort.
Ytterligare 2 whiskey senare var ja på ännu mindre partyhumör.
De var dags att gå hem.
Så skedde ett mirakel 3 dagar senare!
Min ädla väninna Caroline Svehn ringde från London, o ja var hjärtligt välkommen dit. Så ja bokade illa kvick en biljett, de här me 40-åriga karlar som löper amok till Charlotte Perelli var givetvis inget för mej.
Så nu vankas de London i en månad innan ja äntligen får komma hem till mitt ljuvliga Barcelona.
Men London är nog en fröjd de me...ja rapporterar när ja anlänt!
På återseende kära läsare!
Ni förstår, i en stad som den här, där de inte finns något att göra, där vi har endast 3 nattklubbar (o eftersom alla 3 stänger kl 2 så uppnår de inte rikigt äran att få heta nattklubb, de blir "kvällsklubb" istället) där affärerna stänger kl 18 och en biograf där filmerna anländer ca 5 mån efter att filmen kommit ut som hyrfilm, o så kallt att t.om. helvetet fryser till is, blir de lätt att tankarna vandrar dit dom aldrig gått o fantasierna skenar iväg upp i skyarna.
Det förklarar därför mina besök på Resia.
Ja känner mej väldigt instängd o uttråkad, men de kunde ni nog räkna ut redan när ni läste Nyköping på översta raden.
Förra lördagen gjorde jag dock ett ärligt försök att gå ut på den kvällsklubben där de va sagt att de skulle vara människor på iaf (vilket blir lite festligare då) men de eskalerade ganska snart i mitt hjärnsystem.
De var trevligt sällskap hela kvällen, ja hade bra tankar tills ja kom ut på självaste klubben...
50% av kvällen får man stå i kö till o bli insläppt (de e ju inte riktigt klokt!!)
Sen kommer utterligare en kö...garderoben, där man ägnar stor del av kvällen me.
Ytterligare en kö...toaletten, man blir kissnödig efter att få stått i kö så länge!
Sen är man redo...o då upptäcker man; för vad? jo- för schlagerbaren m tillhörande dansgolv!
Då tänkte ja såhär, vem vill vara där liksom? men jodå, 80% av birgers gäster va minsann där o skakade... ja trodde de skulle va dåligt o trisst musik ute här i nyköping, men VEM ordnade ett SCHLAGERGOLV?!
Så efter mkt om o men så tänkte ja göra de bästa av situationen, efter ytterligare en lång kö i baren fick ja äntligen min whiskey...som sveptes ner fort.
Ytterligare 2 whiskey senare var ja på ännu mindre partyhumör.
De var dags att gå hem.
Så skedde ett mirakel 3 dagar senare!
Min ädla väninna Caroline Svehn ringde från London, o ja var hjärtligt välkommen dit. Så ja bokade illa kvick en biljett, de här me 40-åriga karlar som löper amok till Charlotte Perelli var givetvis inget för mej.
Så nu vankas de London i en månad innan ja äntligen får komma hem till mitt ljuvliga Barcelona.
Men London är nog en fröjd de me...ja rapporterar när ja anlänt!
På återseende kära läsare!
Kommentarer
Postat av: Lina
skoj skoj! Annars kan du ju alltid komma till oslo o hælsa på =)
jag o holtan kommer till barca i juli nån gång stannar 2-4 veckor!!!! =) har ni plats i eran lya?? så hjælper vi er med hyran så klart??
pussar!!!!!!!
Trackback